ärtan

efter två härliga dagar i Tiveden, och efter de två timmarna rullskridskoåkande i fredags, och efter att ha sprungit 3/4 av vårruset med värkande lårar var droppen nådd. Jag kunde knappt gå alls igår kväll. Men det var ändå en härlig känsla, för det visar att jag verkligen kämpat och kunde ändå springa vårruset trots det. Självklart förvärrades värkarna efteråt men no big deal. idag var det kul på virginiskaskolan, har totalt tjänat ihop över en tusenlapp, vilket gör mig rik i junimånaden. super! då har jag gott om pengar lagom till California! Förresten, det är 56 dagar kvar tills jag åker till LA! Bara 56 dagar men samtidigt känns det så långt bort.

ikväll är jag fastbunden vid tyskläxan, ska ha prov imorgon och vill uppnå så pass bra resultat som möjligt för att säkra ett minst VG betyg i steg 1. Ibland vill jag bara kräkas och bajsa på tyskan, men samtidigt är det roligt när man väl känner sig som om man kan språket. Inte roligt är det när man fattar noll. det du. då känner man sig ju dum.

Men tillbaka till Tiveden- det var definitivt två härliga dagar men inget, inte ens Tiveden, kan slå de fem dagars helvetesvandring under YLC lägret som gjorde så att alla i gruppen kom varandra närmare än vad man annars skulle ha gjort under resten av månaden i lägret. Samma känsla hade jag dock inte i Tiveden, men kul var det verkligen på måndagskvällen då vi spelade galen i pannan och charader. Klassiskt och oförglömligt!

peace out.