ärtan

Det har varit en riktig händelserik vecka, speciellt de två oförglömliga dagarna ii Lund tillsammans med Teckenspråk Manifestation gruppens turne i Sveriges dövskolor. Det var helt roligt att vara i Östervångsskolan och träffa alla igen, och många barn har blivit så stora så fort. Det var förstås också kul att återse flera lärare och kul var det att se deras min när de såg mig. Vissa kände inte ens igen mig, vissa gjorde det... Kul var det! Det var också roligt att få vara på min första SDU uppdrag i ÖSK, det gjorde det liksom lättare och roligare också. Jag har ju inte varit på ÖSK i ett tag och det kändes konstigt att vara där när jag inte är elev där längre. Men kul är det att få uppmärksamhet från alla lärare som frågar hur det är i Örebro och så.

Sen var det dags att åka hem till Örebro på torsdagskvällen och jag åkte tillsammans med två andra, Paulina och Maria, och det var en riktig händelserik resa om jag får säga så. Vi babblade om allt mellan himlen och jorden, men det var speciellt i regionaltåget som det hände helknäppa saker. Tågkonduktören var en riktig rolig bjässe och konduktade biljetter på ett helt komiskt sätt. Hans ögon var också så stora. Men det var då jag såg att Paulina inte sa "Jag hör inte" utan "Jag är döv." Jag märkte då att tågkonduktören reagerade på ett väldigt professionellt sätt. Om hon istället hade sagt "jag hör inte" skulle han nog ha reagerat på ett helt annat sätt. När Maria sen stoppade tågkonduktören och tecknade tecknet för vatten så tog han med sig henne till platsen där hon kunde få vatten. Det fick mig att lova dom båda att jag skulle sluta säga jag hör inte utan jag är döv till folk som försöker prata med mig. Om du säger att du inte hör så nedsätter du dig själv faktiskt. Säg att du är döv och försök teckna och om de inte förstår dig så är det bara att ta till papper och penna. Så svårt är det väl inte? Så igår när jag var på bio med Arturs och kollade på Spider-man 3 så sa jag att jag är döv till tjejen som jobbade i biografen och pekade på att jag ville ha popcorn. Hon reagerade väldigt bra. Jag ska därefter alltid säga att jag är döv, jag tror det skulle ge hörande en bättre bild av döva. Jag är också säker på att det har hänt er att när ni sa att ni inte hör så har folk börjat höja rösten. Det är därför det är bättre att vi säger att vi är döv, för det är vad vi faktiskt är.

Men tillbaka till regionaltåget. När tågkonduktören sen kom tillbaka med en komisk ansikte skrattade jag så högt att han bestämde sig att göra en pistol av sin penna och låtsades skjuta mig. Jag vill bara åka i regionaltåget med den knäppa tågkonduktören igen, det är såna folk som han som gör livet roligare. Jag har då allt aldrig träffat en tågkonduktör som är en riktig ståuppkomiker, bara tråkmånsar. Han har förändrat hela min syn på tågkonduktörer, konstigt nog.

I eftermiddag åker jag till Göteborg på min andra uppdrag som SDU ledamot. Ska representera vid DBU årsmöte och det ska bli kul att se Sarah bli vald som ordförande! :P Önskar dig lycka till, min poffa!

peace out.