ärtan

Nu när våren kommit så njuter man mer av livet. Jag tror faktiskt det är likadant för alla. Man slipper kylan, man slipper depressionen, man slipper förkylningen, man slipper mörkret... allting blir ljust, varmt, mysigt och man njuter helt enkelt av det. Man cyklar och vinden blåser över håret, och händerna är inte längre iskalla. Men det är trots allt fortfarande mars, och april är en typ av "lurande" månad, så snön kan fortfarande komma tillbaka. Men nu är jag seriöst religiös och får be till Gud varje dag att värmen är här för att stanna tills sommaren är över. Och nu hör man också rykten att det blir den varmaste sommaren i år... mycket tack vare växthuseffekten- men samtidigt så vill jag att det ska vara en varm sommar, orsakad av växthuseffekten eller inte. Men visst skrämmer det mig, att det är så pass varmt numera och att vädret är mycket mer ombytlig numera än det varit tidigare.

Man bör nog akta sig lite med att önska lite för mycket av värmen, för kanske leder det till högre konsekvenser än vi egentligen kunnat ana. Jag tror på Al Gores teori och jag tror på att vi bör agera nu, men samtidigt finns det en liten sida av mig, döda mig bara inte för att jag säger det, som hoppas att det ska vara som en spansk, eller iallafall något italiensk, sommar i Sverige.... sol & bad varje dag, solbrändhet, och så slipper vi betala flygbiljetter, hotell och restauranger utomlands... vi kan istället lika gärna göra det hemma... Men så missar vi givetvis "nyfikenheten" med att resa utomlands... Fördelar och nackdelar finns ju alltid.

Nu ska jag iallafall dra, ska till ÖDUs årsmöte ikväll.

peace out.