the big void in my heart.
Ett par dagar sen ögnade jag igenom alla mina bloggskrivande från USA-tiden, alltså januari-juni 2006 samt YLC månaden. Då fick jag plötsligt något inombords mig, en plötslig längtan. Längtan efter att åka tillbaka till USA är enorm just nu. Inte för att jag inte gillar livet i Sverige- för jag fullkomligt älskar det... Men jag har ju också ett liv därborta, med alla vänner som jag inte sett på mer än ett halvår, och vissa på nästan ett år. Jag saknar många därborta så mycket, precis på samma sätt jag saknade flera härifrån mot slutet av USA utbytesåret under våren förra året. Och tänka sig, att det är nu typ tvärtom. Jag tror antagligen när jag åker dit, kommer jag att sakna alla här, när jag åker hit igen, kommer jag att sakna alla därifrån. Typ en cirkel som aldrig sluts.
Kan knappt vänta tills jag äntligen drar iväg till Kalifornien! 5 månader och 8 dagar kvar... Tre härliga veckor i den soliga Kalifornien med underbara Brittany Comegna, my beloved superglue buddy. Ni som inte fattar, bry er inte om att fråga. :P Det är typ en YLC grej. :D
Det som jag menar är att det är något som är svårt att prata med folk om, för YLC är ju en grej vars saker och ting du kan nästan bara prata med de som var med på YLC om. Det är en sak att berätta om upplevelser för några, men en annan sak att prata med någon som upplevt samma sak och återuppleva minnen och sånt. YLC är fortfarande den bästa månaden i hela mitt liv och jag längtar verkligen tillbaka. Minnen från året i USA kommer jag att bära med mig för livet. Ingenting kan jämföra med vad jag upplevde i USA, för det är en del av min person, en del av mina minnen och en del av mig. Vad jag har lärt, upplevt, levt och sett därifrån har gjort mig till vem jag är idag. Utan den delen, tror jag inte jag skulle vara samma person idag. Det kanske inte skulle vara en stor skillnad i era ögon, men inombords mig har det gjort en jättestor skillnad. Vad man har upplevt kan man inte se på utsidan, men på insidan.
Kan knappt vänta tills jag äntligen drar iväg till Kalifornien! 5 månader och 8 dagar kvar... Tre härliga veckor i den soliga Kalifornien med underbara Brittany Comegna, my beloved superglue buddy. Ni som inte fattar, bry er inte om att fråga. :P Det är typ en YLC grej. :D
Det som jag menar är att det är något som är svårt att prata med folk om, för YLC är ju en grej vars saker och ting du kan nästan bara prata med de som var med på YLC om. Det är en sak att berätta om upplevelser för några, men en annan sak att prata med någon som upplevt samma sak och återuppleva minnen och sånt. YLC är fortfarande den bästa månaden i hela mitt liv och jag längtar verkligen tillbaka. Minnen från året i USA kommer jag att bära med mig för livet. Ingenting kan jämföra med vad jag upplevde i USA, för det är en del av min person, en del av mina minnen och en del av mig. Vad jag har lärt, upplevt, levt och sett därifrån har gjort mig till vem jag är idag. Utan den delen, tror jag inte jag skulle vara samma person idag. Det kanske inte skulle vara en stor skillnad i era ögon, men inombords mig har det gjort en jättestor skillnad. Vad man har upplevt kan man inte se på utsidan, men på insidan.
comments
Trackback