The best things in the entire wide world. People I cant survive without.
Passar på och skriver upp lite saker och folk jag är tacksam för, jag är kanske sent ute- närmare bestämt 6 månader för sent ute, det var ju Thanksgivning i november inte för att vi svenskar egentligen firar det. Så från och med nu är april min tacksamhetsmånad. Nej, skämt åsido.
Personer ch deras vanor jag inte kan klara mig utan:
- pappa och hans sjuka humor, hans mjuka gnuggande på min kind på morgnarna, hur teaterapig han kan vara ibland och hans konstiga smak i filmer (men ibland när jag rynkar på ögonbrynen över hans filmval så visar det sig iallafall att han har någorlunda bra smak).
- mamma och hennes humoristiska sida, när hon och pappa är igång och bråkar på ett skämtsamt sätt är det rena underhållnings-TV, nästan som om man var mitt i en mycket bättre version av Married with Children dvs Våra värsta år som jag för den delen inte gillar särskilt mycket (därför är mina föräldrar en mycket bättre version :P).
- morfar och hans sjuuuuuka humor, pappa är ju sjuk han men morfar är också sjuk på ett annat sätt. Varje gång jag träffar honom så är han helt underbart rolig, rena underhållningstimmen man får med honom och i synnerhet hans historier från hans barndom och hans släktingar.
- mormor, för hennes sjukt överbeskyddande sätt. Hur hon alltid lyser upp när hon träffar sina barnbarn och hur hon pussar ihjäl oss alla fem. Och hon är ju för den delen min gudmor också, så därför är hon mycket speciell i mitt hjärta. Jag kan absolut inte leva utan henne.
- Brorsan. även om jag hatar honom för den mesta tiden, nej, inte hatar precis men är urless på honom typ 90% av tiden- så finns det ögonblick då han är jävla underbar och den bästa brorsan som finns. Några små grejer som visar att han är omtänksam, skämtsam och generös. Det händer inte ofta tyvärr men det får mig att se fram emot ögonblicken då han är det- då han är världens bästa bror. Vilka minnen jag har honom från hela min barndom- alla våra bråk i bilen någonstans när vi var yngre, när jag var runt 7 fram till runt 10-11 år gammal, när han började bli snällare och när vi slutade slåss och istället använde ord som "spottande" bråk. Och även om jag egentligen vägrar erkänna det så är han allt för mig, med sin speciella egenhet. Jag minns när jag träffade honom igen den 2 jjuni ifjol efter att inte ha sett honom sen den 9 augusti 2005 (kvällen innan jag åkte) och det var en så underbart bra känsla. Vi sov i samma säng bland annat och det kändes som om jag hade åkt tillbaka till min barndom. Ett ögonblick jag inte kommer att glömma i första taget. Jag kommer definitivt att döpa en av mina söner till Freddie i mellannamn (det vill säga, om inte min make eller barnets pappa har något att säga till om), inte Fredrik dessvärre men inte att undra på eftersom för mig kommer han alltid att vara Freddie.
Familj är allt för mig, det har jag fått erfara och inse så många gånger under den senaste tiden, speciellt sen jag åkte iväg till USA och sen jag kommit tillbaka. De är mitt allt. Utan dom vore jag ingenting. Det är med dom jag har delat med de flesta av mina barndomsminnen, de är de första som har sett mig som nyfödd baby, de är de första som sett mig gå, de är de första som sett mig börja teckna och de är de som följt mig sen dag ett i världen och tills nu, och ända fram till framtiden.
Och nu till de lilla sakerna jag inte kan klara mig utan...
- att vara omgiven av böcker eller DVD filmer på något sätt. Jag kan inte bo i ett ställe, även om det så är ett råtthål, utan böcker eller filmer alls. Jag dör hellre.
- fotoalbum, bilder, affischer, ev. små saker. De lyser upp rummet och gör allting liksom personligare. Minnen, favoritsaker och sådana saker är något som gör det en riktig hemma känsla.
- citat lite här och där. Jag har antecknat kanske tusentusen citat som finns samlat överallt i mitt rum- antecknat, utskrivet, från böcker, etc. även på kylskåpet som magnetcitat.
- pengar. Att veta att man har gott om slantar gör att man är stolt över sig själv. Vara sparsam och "rik" gör livet fröjdare än att bekymra sig om att inte ha tillräckligt pengar. pengar är inte allt, men har man lagom tillräckligt pengar är det gött.
- Jag vill inte gärna säga TV eller dator, men jag får erkänna att jag inte klarar utan dom så länge jag bor i ett civiliserat och industriellt land. Är jag t.ex. volontär i en av de fattigaste länderna i världen skulle jag nog ha i överseende med det och eventuellt klara mig utan det så länge jag inte har behov av det. Men har man det hemma, så är det något man bör använda regelbundet i vardagen. Inte bör egentligen, utan det är liksom mer som om man är tvungen. Men man kan ju nog alltid klara utan det, som jag gjorde under lovet t.ex. Men klara utan det i en längre period så länge man är omgiven av media överallt i samhället är nästantill omöjligt.
Det finns säkert så mycket mera, men toa grejer och diverse saker behöver jag nog inte nämna för alla behöver nog dom mer eller mindre. (Mer är nog det jag tror alla gör.)
Peace out.
Personer ch deras vanor jag inte kan klara mig utan:
- pappa och hans sjuka humor, hans mjuka gnuggande på min kind på morgnarna, hur teaterapig han kan vara ibland och hans konstiga smak i filmer (men ibland när jag rynkar på ögonbrynen över hans filmval så visar det sig iallafall att han har någorlunda bra smak).
- mamma och hennes humoristiska sida, när hon och pappa är igång och bråkar på ett skämtsamt sätt är det rena underhållnings-TV, nästan som om man var mitt i en mycket bättre version av Married with Children dvs Våra värsta år som jag för den delen inte gillar särskilt mycket (därför är mina föräldrar en mycket bättre version :P).
- morfar och hans sjuuuuuka humor, pappa är ju sjuk han men morfar är också sjuk på ett annat sätt. Varje gång jag träffar honom så är han helt underbart rolig, rena underhållningstimmen man får med honom och i synnerhet hans historier från hans barndom och hans släktingar.
- mormor, för hennes sjukt överbeskyddande sätt. Hur hon alltid lyser upp när hon träffar sina barnbarn och hur hon pussar ihjäl oss alla fem. Och hon är ju för den delen min gudmor också, så därför är hon mycket speciell i mitt hjärta. Jag kan absolut inte leva utan henne.
- Brorsan. även om jag hatar honom för den mesta tiden, nej, inte hatar precis men är urless på honom typ 90% av tiden- så finns det ögonblick då han är jävla underbar och den bästa brorsan som finns. Några små grejer som visar att han är omtänksam, skämtsam och generös. Det händer inte ofta tyvärr men det får mig att se fram emot ögonblicken då han är det- då han är världens bästa bror. Vilka minnen jag har honom från hela min barndom- alla våra bråk i bilen någonstans när vi var yngre, när jag var runt 7 fram till runt 10-11 år gammal, när han började bli snällare och när vi slutade slåss och istället använde ord som "spottande" bråk. Och även om jag egentligen vägrar erkänna det så är han allt för mig, med sin speciella egenhet. Jag minns när jag träffade honom igen den 2 jjuni ifjol efter att inte ha sett honom sen den 9 augusti 2005 (kvällen innan jag åkte) och det var en så underbart bra känsla. Vi sov i samma säng bland annat och det kändes som om jag hade åkt tillbaka till min barndom. Ett ögonblick jag inte kommer att glömma i första taget. Jag kommer definitivt att döpa en av mina söner till Freddie i mellannamn (det vill säga, om inte min make eller barnets pappa har något att säga till om), inte Fredrik dessvärre men inte att undra på eftersom för mig kommer han alltid att vara Freddie.
Familj är allt för mig, det har jag fått erfara och inse så många gånger under den senaste tiden, speciellt sen jag åkte iväg till USA och sen jag kommit tillbaka. De är mitt allt. Utan dom vore jag ingenting. Det är med dom jag har delat med de flesta av mina barndomsminnen, de är de första som har sett mig som nyfödd baby, de är de första som sett mig gå, de är de första som sett mig börja teckna och de är de som följt mig sen dag ett i världen och tills nu, och ända fram till framtiden.
Och nu till de lilla sakerna jag inte kan klara mig utan...
- att vara omgiven av böcker eller DVD filmer på något sätt. Jag kan inte bo i ett ställe, även om det så är ett råtthål, utan böcker eller filmer alls. Jag dör hellre.
- fotoalbum, bilder, affischer, ev. små saker. De lyser upp rummet och gör allting liksom personligare. Minnen, favoritsaker och sådana saker är något som gör det en riktig hemma känsla.
- citat lite här och där. Jag har antecknat kanske tusentusen citat som finns samlat överallt i mitt rum- antecknat, utskrivet, från böcker, etc. även på kylskåpet som magnetcitat.
- pengar. Att veta att man har gott om slantar gör att man är stolt över sig själv. Vara sparsam och "rik" gör livet fröjdare än att bekymra sig om att inte ha tillräckligt pengar. pengar är inte allt, men har man lagom tillräckligt pengar är det gött.
- Jag vill inte gärna säga TV eller dator, men jag får erkänna att jag inte klarar utan dom så länge jag bor i ett civiliserat och industriellt land. Är jag t.ex. volontär i en av de fattigaste länderna i världen skulle jag nog ha i överseende med det och eventuellt klara mig utan det så länge jag inte har behov av det. Men har man det hemma, så är det något man bör använda regelbundet i vardagen. Inte bör egentligen, utan det är liksom mer som om man är tvungen. Men man kan ju nog alltid klara utan det, som jag gjorde under lovet t.ex. Men klara utan det i en längre period så länge man är omgiven av media överallt i samhället är nästantill omöjligt.
Det finns säkert så mycket mera, men toa grejer och diverse saker behöver jag nog inte nämna för alla behöver nog dom mer eller mindre. (Mer är nog det jag tror alla gör.)
Peace out.
comments
Trackback
