ärtan

Just nu kanner jag mig bara nostalgisk och tanker tillbaka pa alla mina minnen fran Sverige, och hur mycket jag saknar naturen och livet dar... Jag gor det faktiskt. De fem manaderna i Maryland har varit superbra, men ingenting kan jamforas med hur underbart det ar att bo i Sverige. Pa tal om det, sa sa Paula Busanic som ar larare i amerikansk historia, amerikansk politik och varlds historia och kommer att vara min larare i amerikansk historia som borjar den 23 januari, att hon akt till Sverige en gang och var i Malmo i nagra dagar och att hon alskade naturen dar och tycker att allting med Sverige ar sa vackert. Hon gillar ocksa svenska socialist politisk system battre, och namnde aven att hon kunde tanka sig att flytta och bo i Sverige.. Jippi, det var faktiskt inte forsta gangen nan sa sa.. Jag har traffat nagra andra dova som akt till Sverige och alla sa att de foll for den vackra naturen... Av deras perspektiv har jag insett att jag inte har respekterat den svenska naturen sa mycket... och nu inser jag faktiskt, ja, Sverige ar faktiskt vacker...


Nyss var jag pa dramatraningen och kan bara saga det var den mest effektiva traningen nagonsin... Ni som kanner mig vet val att jag hatar att dansa, right? Jag ar ocksa ganska blyg, det vet val alla som kanner mig mycket val, nar jag val star pa scenen? Well, jag har minskat min blyghet pa scenen, och jag som hatar att dansa far gora en sa kallad dans i "I love Lucy" och en pageant (Miss Deaf America) uppvisning i "Three stooges." Jag tranade pa min sa kallade dans i "I Love Lucy" och jag ar ganska nojd med det da det inte kravs sa mycket dans utan mer som en dans-pageant pa samma gang.. Intressant... Men det pinsammaste ar att mina foraldrar kanske kommer hit pa den sista drama uppvisningen den 10 mars. Da far jag verkligen trana riktigt ordentligt, for om jag inte gor det skammer jag ut mig for hela hela MSD folket. Jag vet jag overdriver, men det ar ju precis hur jag kanner mig sa jag satsar verkligen stort pa dansen och vill gora min absoluta basta, men problemet ar att jag har ingen ingen motivation alls for dans, men att jag har en massa motivation for drama sa nar jag bara tanker pa teater sa kommer min motivation for dans tillbaka pa en gang. Och jag ar iallafall scenograf mesta av tiden, som att fixa ljus, se till att alla kommer in pa ratt tid och flyttar pa saker och forbereder scenen for nasta scen eller nat liknande. Jag ar ocksa ansvarig for makeupen, och det ar ironiskt, right? Jag som inte ens ar en makeup person, men jag kommer att ha en larare som kommer att visa mig hur man gor.. Makeup ar mest grund teater makeup, som vit powder pa ansiktet och handerna, svart makeup pa ogonen sa att det ar mer tydligt, resten behovs inte. Skont. Problemet med min dans ar ocksa att jag far anvanda hogklackat och jag hatar hogklackat! Jag anvande en vit hogklackat sommar finskor sommaren 2004 for min konfirmation och jag brot nog nastan ankeln, men som tur var gjorde jag inte det... Och minns ni nagon gang under 2001 eller nat sant, nar vi gick i sjuan, da hade jag en jatte jatte hogklackat skor, kanske runt 12 cm hog, och att jag nastan var lika lang som min brorsa?? Det var en hemsk upplevelse, for alla pojkar blev plotsligt mindre an jag forutom de som gick i hogstadiet... Kande mig som en jatte eller nat liknande.

Tja, time time time for photos! Me and Kara.

sedan jag kom hit, marker jag att alla grimaser jag gor eller om jag ler pa ett speciellt satt, sa ser jag min brorsa pa nat satt... eller min mamma. Ibland tycker jag mig se min morfar i mig pa nat satt ocksa... Ibland ser jag aven pappa. Ar det sa att jag har blivit mer lik dem eller bara det att jag inte sett dem i manader och att det bara ar ett tecken av saknad?

Och nu ar jag inne pa min tolfte dag som vegan rawfooder, och det ar aven Seths 17ars fodelsedag idag.

Tva blondiner i Texas hade en konstig diskussion en gang. En av blondinerna fragade den andra, vilken ar langst fran Texas, solen eller Florida? Den andra svarade, vad dum du ar, vi kan ju inte se Florida men vi ser solen.