all about ylc.
nu var det väl dags att uppdatera bloggen och berätta om YLC. Det är helt omöjligt att berätta allting som jag upplevt där, vissa grejer får vara utlämnade och vissa saker får ni själva åka dit och uppleva.
Det var definitivt den bästa månaden, men samtidigt den mest kämpiga månaden i hela mitt liv. Den bästa p.g.a allting jag upplevde där, den mest kämpiga p.g.a ingen kontakt alls med omvärlden. (blink).
hurdan var ylc? det är svårt att egentligen berätta hur det var där. Det var helt enkelt en riktig lägerplats med cabinhus som var fulla av spindelväv och damm och smutsiga golv och våningssängar. Det var mitt i naturen, bland de vackra träden, och precis bredvid floden. Det var torr där, med gula gräsmatta och debatt ute i en cirkel omgiven av träd och bara 2 meter ifrån låg floden. Över floden var det helt skog. Till och med var det skogsbrand där att vi såg en jättestor rök därifrån typ under andra veckan. Första veckan var det både torr och fuktig, att temperaturen steg mellan 35 till 45 grader, och en gång var det hela 49. Och tänka dig att ha workshop kl. 14 till 16 mitt i svetten och en massa vattendrickande. En massa energi dog definitvt bort. Det var också mitt bland bergen så luften var lite torrare än vanligt.
Vi hade utelivsäventyr hela dagen lång med en massa lagarbete, ledarskapskunskap, attitydbearbetande... allting detta betydde samarbetande, ansvar, respekt, och tålamod. Vissa saker var det sååå svårt att få min grupp att samarbeta i vissa fallen att det kändes som om jag inte ens kunde behärska mig. Men som månaden gick märkte jag att min tålamod blev osedvanligt mycket bättre, och jag blev bättre på att fortsätta utan att ge upp i något. Vi hade OLS (outdoor life skills) som innebar tält, vandring, göra eld, och en massa annat, Discovery som innebar en massa lagsamarbetande (i den klassen fanns det ingen JAG utan VI alltså vi 16 som en) samt deaf studies/drama som innebar en massa studerande om dövhistorien, dövas rättigheter och prestation, t.ex. vid en presentation, introduktion, och hur man ska agera i olika situationer. Sen var det workshop varje dag utan vid dagar där man hade fältresor (till vattenfallerna, Stilla Havet alltså newport beach) eller speciella dagar (Krisdag, ylc olympics dag) och så självklart överlevnadsprogrammet, det bästa av allting i YLC.
Tänker inte berätta så mycket om överlevnadsprogrammet, det får ni själva fråga mig om.
Annars har livet i Örebro definitivt börjat toppen... upprop i risbergska imorgon. undrar hur det kommer att vara... :p
Det var definitivt den bästa månaden, men samtidigt den mest kämpiga månaden i hela mitt liv. Den bästa p.g.a allting jag upplevde där, den mest kämpiga p.g.a ingen kontakt alls med omvärlden. (blink).
hurdan var ylc? det är svårt att egentligen berätta hur det var där. Det var helt enkelt en riktig lägerplats med cabinhus som var fulla av spindelväv och damm och smutsiga golv och våningssängar. Det var mitt i naturen, bland de vackra träden, och precis bredvid floden. Det var torr där, med gula gräsmatta och debatt ute i en cirkel omgiven av träd och bara 2 meter ifrån låg floden. Över floden var det helt skog. Till och med var det skogsbrand där att vi såg en jättestor rök därifrån typ under andra veckan. Första veckan var det både torr och fuktig, att temperaturen steg mellan 35 till 45 grader, och en gång var det hela 49. Och tänka dig att ha workshop kl. 14 till 16 mitt i svetten och en massa vattendrickande. En massa energi dog definitvt bort. Det var också mitt bland bergen så luften var lite torrare än vanligt.
Vi hade utelivsäventyr hela dagen lång med en massa lagarbete, ledarskapskunskap, attitydbearbetande... allting detta betydde samarbetande, ansvar, respekt, och tålamod. Vissa saker var det sååå svårt att få min grupp att samarbeta i vissa fallen att det kändes som om jag inte ens kunde behärska mig. Men som månaden gick märkte jag att min tålamod blev osedvanligt mycket bättre, och jag blev bättre på att fortsätta utan att ge upp i något. Vi hade OLS (outdoor life skills) som innebar tält, vandring, göra eld, och en massa annat, Discovery som innebar en massa lagsamarbetande (i den klassen fanns det ingen JAG utan VI alltså vi 16 som en) samt deaf studies/drama som innebar en massa studerande om dövhistorien, dövas rättigheter och prestation, t.ex. vid en presentation, introduktion, och hur man ska agera i olika situationer. Sen var det workshop varje dag utan vid dagar där man hade fältresor (till vattenfallerna, Stilla Havet alltså newport beach) eller speciella dagar (Krisdag, ylc olympics dag) och så självklart överlevnadsprogrammet, det bästa av allting i YLC.
Tänker inte berätta så mycket om överlevnadsprogrammet, det får ni själva fråga mig om.
Annars har livet i Örebro definitivt börjat toppen... upprop i risbergska imorgon. undrar hur det kommer att vara... :p
comments
Trackback
