I'm Finally Back!
Ja, det har varit ett upptaget manad. Nej, det har varit tva upptagna manader sedan februari. Eller rattare sagt, det har varit ett upptaget var. Nu far jag antligen tid att uppdatera ett langt blogg inlagg vilket jag inte gjort sedan slutet av februari. Och mycket har sannerligen hant sedan dess!
Vi hade drama uppvisning i 6 dagar och det blev ett rekord i MSD's historia - vi tjanade 6000 dollar, och det ar verkligen mycket! Forra rekordet var 4000 dollar i fortjanst. Parona kom hit den 9 mars och sjalvklart sa grat jag nar jag sag dem. Fick sa mycket kanslor i mig som jag inte visste att jag hade nar jag sag dom. Trodde faktiskt inte att jag skulle grata, men det gjorde jag och det visar att jag trots allt faktiskt har saknat dom en massa! De var har under 4 dagar, och akte hem igen den 12 mars. Vi kopte min roda pageant klanning tillsammans, som jag skulle anvanda for den 24 mars Miss och Mr Maryland school for the Deaf tavling. Jag deltog, men vann inte. Celine och Zach vann, och det var ett otroligt upplevelse att sta pa scenen och tavla om titeln. Fick bland annat ha talangshow, platform, intervju, introduktion och dans. Det var ett oforglomligt ogonblick. En av de natterna jag inte kommer glomma sa latt, och en av de basta handelserna under aret. Sen var det dags for friidrott. Tankte spela softboll ocksa, men kom inte med i laget. Men det ar tur det, for det visar sig att det skulle ha varit tufft nog. Flera av friidrottstavlingarna och softbollsmatcherna sker pa samma dag, sa jag skulle ha haft svart att valja.
Njuter av friidrotten en massa, och har umgatts en hel del med Carey Heisey pa sistone.
Nu ar det spring break, och jag ar har hos familjen Coulter i Hagerstown, ca 30 minuter fran Frederick, och barnvaktar deras fyra underbara dova barn - Seanna, 6, Rajena, 4, Thalia, 3 och Ethan, 15 manader. Alskar barn! Fick byta blojor pa Ethan flera ganger, och det var speciellt varst nar han hade bajsat. Men nu kan jag saga - jag klarade det! Det ar inte sa varst svart iallafall.
Tja, 2 manader kvar. Aker hem den 15 juni. Hoppas jag kan komma pa OSKs skolavslutning den 16 juni, for vill verkligen vara dar och traffa alla andra. Men far se om jag ar hemma i tid eller om jag ens kan halla mina ogon oppna och sta stadigt pa benen efter det langa flyget hem "hem ljuva hem, Sverige." Hoppas det. Den 19 juni borjar jag formodligen sommarjobba. Sen ar det dags for Youth Leadership Camp den 19 juli fram till den 15 augusti, och sen drar jag vidare till ett nytt liv i Orebro. Kanns som om jag flyttat runt pa mig en hel del det senaste aret. Ovant, men jag skulle kunna tanka mig att gora det igen... kanske till ett annat land. Funderar att vara en peace corp missionar, kanske en volontar i Afrika... Mellan 3 till 6 manader... Men da far det bli efter gymnasiestudenten... Tja, sluta dromma, Petra! Fokusera pa Maryland just nu, sen fokusera pa sommaren, och sen far du fokusera pa Orebro! Efter det ar det fritt fram, Artan! Men ni kanner val mig - jag ar en sann drommare... Ingenting kan bota det. Negativt kan det vara, men iallafall, jag skulle inte precis vara densamme utan den biten av min personlighet... eller hur??
och vill be ida och emelia om ursakt - det dar med Dalby/Orebro, jag hade sa brattom nar jag kopierade inlagget att jag inte riktigt kollade igenom om det fanns nagot kvar fran vad ni skrev, att jag glomde bort att andra det till Malmo/USA. Men nu har jag gjort det!
Vi ses snart, ganget! Och ni andra, svenskarna!
Vi hade drama uppvisning i 6 dagar och det blev ett rekord i MSD's historia - vi tjanade 6000 dollar, och det ar verkligen mycket! Forra rekordet var 4000 dollar i fortjanst. Parona kom hit den 9 mars och sjalvklart sa grat jag nar jag sag dem. Fick sa mycket kanslor i mig som jag inte visste att jag hade nar jag sag dom. Trodde faktiskt inte att jag skulle grata, men det gjorde jag och det visar att jag trots allt faktiskt har saknat dom en massa! De var har under 4 dagar, och akte hem igen den 12 mars. Vi kopte min roda pageant klanning tillsammans, som jag skulle anvanda for den 24 mars Miss och Mr Maryland school for the Deaf tavling. Jag deltog, men vann inte. Celine och Zach vann, och det var ett otroligt upplevelse att sta pa scenen och tavla om titeln. Fick bland annat ha talangshow, platform, intervju, introduktion och dans. Det var ett oforglomligt ogonblick. En av de natterna jag inte kommer glomma sa latt, och en av de basta handelserna under aret. Sen var det dags for friidrott. Tankte spela softboll ocksa, men kom inte med i laget. Men det ar tur det, for det visar sig att det skulle ha varit tufft nog. Flera av friidrottstavlingarna och softbollsmatcherna sker pa samma dag, sa jag skulle ha haft svart att valja.
Njuter av friidrotten en massa, och har umgatts en hel del med Carey Heisey pa sistone.
Nu ar det spring break, och jag ar har hos familjen Coulter i Hagerstown, ca 30 minuter fran Frederick, och barnvaktar deras fyra underbara dova barn - Seanna, 6, Rajena, 4, Thalia, 3 och Ethan, 15 manader. Alskar barn! Fick byta blojor pa Ethan flera ganger, och det var speciellt varst nar han hade bajsat. Men nu kan jag saga - jag klarade det! Det ar inte sa varst svart iallafall.
Tja, 2 manader kvar. Aker hem den 15 juni. Hoppas jag kan komma pa OSKs skolavslutning den 16 juni, for vill verkligen vara dar och traffa alla andra. Men far se om jag ar hemma i tid eller om jag ens kan halla mina ogon oppna och sta stadigt pa benen efter det langa flyget hem "hem ljuva hem, Sverige." Hoppas det. Den 19 juni borjar jag formodligen sommarjobba. Sen ar det dags for Youth Leadership Camp den 19 juli fram till den 15 augusti, och sen drar jag vidare till ett nytt liv i Orebro. Kanns som om jag flyttat runt pa mig en hel del det senaste aret. Ovant, men jag skulle kunna tanka mig att gora det igen... kanske till ett annat land. Funderar att vara en peace corp missionar, kanske en volontar i Afrika... Mellan 3 till 6 manader... Men da far det bli efter gymnasiestudenten... Tja, sluta dromma, Petra! Fokusera pa Maryland just nu, sen fokusera pa sommaren, och sen far du fokusera pa Orebro! Efter det ar det fritt fram, Artan! Men ni kanner val mig - jag ar en sann drommare... Ingenting kan bota det. Negativt kan det vara, men iallafall, jag skulle inte precis vara densamme utan den biten av min personlighet... eller hur??
och vill be ida och emelia om ursakt - det dar med Dalby/Orebro, jag hade sa brattom nar jag kopierade inlagget att jag inte riktigt kollade igenom om det fanns nagot kvar fran vad ni skrev, att jag glomde bort att andra det till Malmo/USA. Men nu har jag gjort det!
Vi ses snart, ganget! Och ni andra, svenskarna!
So long, folks!
comments
Postat av: Sarah
Vill bara säga att det är härligt att läsa det som du skrivit! MISS U! Puss!
Trackback