ärtan

 Jag hade en mardröm inatt. Eller, nej. jag hade en konstig dröm, var inte precis en mardröm. Jag trillade inte av sängen, skrek eller vaknade eller nånting liknande. Jag svettades inte. Jag bara hade den drömmen. Jag drömde om att Lapides familjen kidnappade mig och inte tillät mig träffa mina föräldrar. Barnsligt, eller hur? Var läskigt på nåt sätt. Jag kan iallafall inte föreställa Lapides familjen kidnappa mig! De är för nice.


 Var ute vid poolen i hela fyra timmar. Stekte mig i hettan (det var 35 grader) och simmade en hel del. Nu ångrar jag mig nästan. Det gör så ont, har blviit solbränd runtom halsen. Men resten av kroppen är bara brun! Jippi. Förutom kinderna som är solbrända. Ler.

tja, 4 dagar kvar tills jag ser mina pärona, brorsa, mormor, morfar och farfar igen. Vill inte ens tänka på det egentligen. Och så är det bara 3 skoldagar kvar tills det är goodbye till Maryland school for the Deaf för gott.

Ett tråkigt inlägg, jag vet.

 Det var riktigt trevligt idag faktiskt. RIKTIGT varmt ute. 90 Fahrenheit, alltså mer än 30 grader. närmare bestämt 31 grader. 33 F - 0 C. 105 F - 40 C. 69 F - 20 C. Kändes mycket kvavt och så, men älskar det helt enkelt. Var inne för det mesta av förmiddagen, surfade runt och så. Städade mina bildmappar i datorn och ordnade bilderna in i rätt mappar och så. Och roterade bilden och liknande ju förstås också. Har ju minst 300 bilder från de senaste 3 månaderna, så det är ju mycket.

Filmen "Water" var underbar, och mycket sorglig. Baserat på sann berättelse, det handlar om 1930talet Indien om kvinnor som blir änkor efter att deras makar gått bort som tvingas att bo tillsammans med andra änkor och leva fattigt. Det värsta var att en 8 åring som innehar huvudrollen gifte sig när hon var bara 8 år (hon heter Chuyia) och hennes make dör inom en kort tid, och hon som förstår ingenting tvingas till huset med alla andra rakade änkor som tror det är normalt att tvingas till huset med andra änkor. Chuyia rebellerar självklart, och saker och ting börjar långsamt förändras. Gandhi innehar också en liten roll till bakgrundshistorien som att saker och ting börjar förändras, t.ex. att folk har godkänt ett nytt lag som föredrar att änkor kan gifta sig igen. Sorglig film, med en sorglig film som bådar hopp för framtiden... det finns fortfarande en massa kvinnor i Indien som gifter sig tidigt och skickas till såna hus när de blir änkor.

Det får mig bara att inse vi  shouldnt take life for granted with all our being spoiled and all that.

Efter filmen åt vi middag ute och det var riktigt trevligt faktiskt. Pratade om allt. Yerker är ganska en pratsam gubbe han. Påminner en hel del om morfar Gert, men samtidigt är de båda gubbarna så OLIKA som dag och natt.

Good night, swedes. or maybe i should say, hope u are crawling in your beds with sweet dreams.

A day without laughter is a day wasted. - LIVE LIFE TO THE FULLEST! enjoy what you have, and do the best possible there is to make it more enjoyable.

    det var definitivt underbart att få prata med freddie, lina och ivan igen på MSN... freddie är som vanligt tråkig på msn, men det var iallafall kul att få prata med honom. det är första gången han erkände att han saknade mig och att han faktiskt ser fram emot USA resan... KUL att höra. sen snackade jag ju med Ivan i lite över två timmar. det var helt enkelt två underbara timmar chat med honom.

fick B+ i engelska (89%) samt A i amerikansk historia, PE (idrott+viktlyftning), VHS (kreativ skrivning) och webdesign. Sammanlagt mer än 3.8 i GPA (grades points average).

Och är fortfarande arg på pappa för att han skickade mig emailet han fick från Bette Hicks, studierektorn på MSD, som berättade att jag skulle få priser på National Honors Society Awards på onsdag. han fattade inte vad emailet var för och skickade den till mig av misstag. men det är ändå typiskt pappa. pappa, du har ju en annan smarting i huset - morsan! varför kunde du inte vänta och visa hennes emailet först innan du frågade mig vad det var?????!

Men gjort är gjort.

är hos Yerker Andersson nu, alltså en pensionerad Gallaudet professor. områdets pool öppnas imorgon!!! jippi ska definitvt dit och bada och sola hela dagen lång. det är runt 30 grader nu, men är mkt vått. regnade trots att det var MKT varmt. känns som regnskog eller någonting liknande...

hej svejs.

Tja. idag är det den 20 maj, alltså 26 dagar kvar tills jag är på svensk mark igen. Men det är bara 13 dagar kvar innan jag återser mina älskade pärona, storebrorsan, och mormor och morfar såväl som farfar. Det kommer speciellt att kännas konstigt att återse mormor, morfar, farfar och Freddie igen för dom har jag inte fysiskt sett i ett helt år medan jag fick återse mina föräldrar för bara 3 månader sen.

Kan faktiskt säga att genom att ha åkt iväg till USA har mitt liv helt förändrats. Jag har blivit mindre beroende av mina föräldrar, och blivit mer eller mindre oberoende. Men det betyder inte att jag har saknat dom alls, för det har jag verkligen gjort. Varje dag för ett helt år. Du vet, jag var inte sådan innan jag åkte. Jag tänkte, pärona, äsch, visst de är mina föräldrar men de kommer ju alltid att vara där vad som än händer, och de är ju irriterande, etc etc... men efter att ha varit borta i ett helt år inser jag mycket mer hur mycket de verkligen betyder för mig. Utan dem skulle jag inte ens ha funnits. Utan dem skulle jag inte ha varit den person jag är idag. Men USA livet har också förändrat mig till en viss grad så klart också. Allt jag upplevt och alla svåra så väl som oförglömliga ögonblicken har fått mig att förändras. Jag tar lätt på grejer numera. Jag försöker numera inte vara så dömande mot folk. Jag har stora drömmar, men det enda jag vill just nu är bara att njuta av livet och ha kul, inte tänka och planera framtiden, för ett tag. Advokatdrömmen finns inte längre. Det låter sorgligt men faktiskt så är det skönt att inte ha den bördan längre. Jag vill inte ens bli advokat egentligen, men det ville jag en gång i tiden men det var längesen. Numera... vad vill jag egentligen? skriva, fotografera, resa runt världen, bestiga Mount Everest, ta dykarlicens och pilotlicens, skapa mitt företag och en massa annat... helt enkelt vara självständig och resa världen runt och uppleva en massa grejer... och volontärdrömmen finns fortfarande kvar.. ska absolut åka till nånstans i afrika och vara en volontär för ett år eller någonting liknande efter gymnasiet.

Tja, nu till livet i maryland. hade styrketävling i North Carolina i lördags efter att ha varit i en skolbuss i 6 timmar i fredags. det var faktiskt riktigt kul där, men det var inte min dag helt enkelt för att göra nya rekord. Lyftade iallafall ca 85 kg i deadlift, 40 kg i powerclean och 50 kg i bench press. ska tävla mot mssd på tisdag. har prov i amerikansk historia i tisdag, final prov på onsdag, och sen är det atletisk award banquet på torsdag. och så är det memorial weekend till helg, så det betyder att det blir ingen skola på måndag och tisdag.. jippi! då ska jag bara dra till poolen och bada och sola hela helgen lång (det vill säga om vädret tillåter).

Hej svejs, kålrotar. (Ida du fattar skämten hoppas jag.)

Tja, har faktiskt haft en hel del på tankarna på sistone... föreställ dig att vakna varje dag vetande om att hela din familj och vänner är tusentals mil ifrån dig, att du inte kommer att se dom i ett år, och att vara i ett obekant miljö som du långsamt lär känna. Föreställ dig det. Mindre än 1 månad kvar, och det är ofattbart att ett år passerat. Då kan du sen dubbla den med stressen jag känner inför styrketräning (har ju tävling i North Carolina i helgen och mot MSSD i tisdag), samt alla prover och projekter (Walt Whitman ska vara färdig på tisdag, Clinton skandaler på fredag, prov i amerikansk historia på tisdag, final prov i amerikansk historia på onsdag) och vice versa...

Idag var det Jr. NAD BBQ och fick ett slags farväl av alla som tack under året, och fick t-shirt, mugg, bild, och ett farväl kort med underskrift från alla lärare... Det var vid det ögonblicket jag fick presenterna som det slog som ett blixt att JAG faktiskt inte kommer tillbaka nästa år... att det är bara 1 månad kvar innan mitt liv som MSD student är över.

Tja, kolla på dövas nätverk om ni vill se bilder från balen. Vad tycks om min photoshop mästerverk här nedan? Har faktiskt en massa andra examplar av sådana här mästerverk jag gjort i photoshop, ska nog uppdatera dom i senare bloggen.

Good night, swedes.



The Universe of Pea...

Först av allt vill jag bara säga att jag uppskattade alla email jag fått från några av er de senaste veckorna, men är förfärligt ledsen att jag inte kunde svara så snabbt utan det fick dröja lite.

Annars har sista månaden varit helt toppen. Vädret har varit perfekt, men de senaste dagarna har det regnat lite och blivit kyligare än vanligt. Annars är det egentligen mellan 25 till 30 grader här i soliga Maryland (blåsiga Maryland rättare sagt).

Var på balen i torsdags, och det var en riktig toppen kväll. Sen var det ESDAA turnering i friidrott i Pittsburgh, West Pennsylvania under fredagen och söndagen. Träffade en hel del nya folk, bland annat tre WSPD studenter, en Fanwood student och en från en annan New York skola som ska åka till Youth Leadership Camp i Oregon i sommar, precis som jag. Fick även nyss veta att Fernando, AJ och Amy från New Mexico lägret ifjol sommar även åker till YLC! Kan knappt vänta, men på samma gång så har jag en massa andra grejer på tankarna. Föräldrarna, brorsan, mormor, morfar och farfar kommer ju hit den 2 juni, och sen är det dags för hemresa den 15 juni.... Börjar sommarjobba den 19 juni och så vidare..... men tillbaka till USA livet.

Friidrott säsongen är nu över, efter turneringen i Pittsburgh. Jag och Reina grät faktiskt när vi inte blev mästare, eftersom 4x400 var vårt sista chans för att bli ESDAA mästare. Vi grät faktiskt eftersom vi såg vår coach, Ronnie, gråta. Men det gick över snabbt och det var ändå ingenting att gråta över. Så nu styrketränar jag under veckan för att förbereda mig för styrketävling i East North Carolina på lördag. Kommer även att tävla mot MSSD den 23 maj, och sen är det dags för athletic award banquet den 25 maj.
Oj. det är verkligen bara några få veckor kvar innan jag åker hem. Hemska, men på samma gång glada tanke. Har blandade känslor inför att komma hem och lämna USA.

För det första, så har USA livet varit en barndomsdröm, och nu når året snart sitt slut. Känns mycket svårt att lämna allting som jag skapat i USA. Men det kommer att kännas så mycket bra att se bekanta ansikten och få träffa er alla igen!